Det är en regnig småstad vi befinner oss i, idag. Mörkt, mörkt och ack så mysigt. Sådana dagar kan man unna sig både Greys och Gilmore Girls innan frukost. 

Glöm för all del inte julbrodetiet som lär bli klart 2018 eller så. Man skall inte stressa!


Så idag tänker jag njuta höstväder. Ta med karln och fika och bara vara. Det har vi minsann förtjänat!

Snart, snart helg mina vänner!

Publicerat i Året 2016 | Etiketter | Lämna en kommentar

Det här med saker som går fel…

Alltså, jag gillar att jobba. Jag är bara inte så väldigt fan av att gå upp tidigt. Eller det är fel det med eftersom jag oftast är uppe vid sex .. Men att behöva get dressed och vara – vid medvetande – det är svårare. 

Igår började jag klockan 07.00. Lite för tidigt. Hade inte hunnit få i mig tillräckligt med kaffe och tog i vanlig ordning termosmugg med. Himla käckt tycker jag. I varje fall om man där dricka kaffet. Igår lyckades muggjäfeln välta i första korsningen. Såklart bakom förarsätet. Ingen möjlighet att stanna. Om jag har en del kaffe där nu? Jo, lite!

Och den när man väl kommer till jobbet och får reda på att dom glömt meddela att starttiden egentligen är klockan åtta… Då vill man bara skrika. Lite lätt. 

Idag började dagen halv åtta. Aningen bättre. Men när man sitter i bilen och drömmer, och glömmer svänga där man skall av och får köra en mil extra. Så blir man oxå lite trött. 

Oh well, det är onsdag. Veckan är snart slut! Två dagars jobb innan det vankas helg. 

Och ikväll är det minsann föräldramöte. Det första i ny skola. Onekligen spännande!

Dags att knata ur skogen och gör klart jobbdagen!
//medhoppomatthittahem!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Om att vara småkriminell och att ha fått svamp.. Jättemycket Svamp!

Så var en helt underbar helg över. Den gick sådär alldeles för fort. Så som mina helger egentligen inte alls brukar göra.
Har avklarat ett par viktiga samtal och ett möte och strax är det dags att kasta sig i duschen och fara till jobbet. Men det är klart, känns himla bra det med faktiskt.
I alla fall om man lyckas att hitta parkering.
Stan har invaderats av skogsnissar. Eller vad man nu skall kalla dom. Orienterare. Herre min skapare. Dom är överallt och dom tar var Jäfla parkeringsplats i hela stan! Hopplöst.
Speciellt som vi får våran del inte har en egen parkering knuten till lägenheten.
Just nu står jag sketaolagligt på hyrd plats och ber till högre makter att dom inte hinner lappa bilen på 1.5 timme. Sorry, jag hade lixom inget val!
Nu kan ni nynna på ”Breaking the law” om ni vill.
Och varför en småstad som denna väljer att hålla VM i Orientering övergår mitt förstånd. Det gör förvisso orientering överlag.
Jag med mitt lokalsinne är ju lika glad varje gång jag hittar hem.

 

collage888

 

Det här är i alla fall det vi har spenderat både lördagen och söndagen med. Vi har vandrat i massa skog och berg och plockat en himla massa både bär och svamp. Lingon hittade vi multum, blåbär inte lika mycket. Till min stora förtret! Vet inte om det även kan ha med principen – En i munnen, en i påsen fenomenet oxå. Det kan vara så men jag säger inget om det! Bra så!
Hittade knappt kantareller alls i lördags. Lite snopet. Vi trodde vi skulle ramla över dom. Det gjorde vi inte.
Men i söndags however – tror att det blev runt 3 kg. Helt galet. Det fanns överallt. Hur mycket som helst.
Undrar om det var våran sång som gjorde det? Eller våra lockrop?
”Haaar du sett Herr kantareeeeell….” 
Jodåmensåatte…

Det har varit hur fint som helst faktiskt. Och vilket lugn det ger att gå runt där i skogen och höra ingenting alls.
Och ja, jag vet att jag har sagt att jag hatar skog. Och jag Gör faktiskt det. När det inte är självvalt. Detta var helt självvalt. Och sjukt bra för själen!
(sedan är rensandet ett eget kapittel. Det är INTE bra för själen!)
Men med mackor, saft och bra sällskap så är en tur i skogen alldeles, alldeles uunderbart!

 

collage88

 

Så medan MinM stog och gjorde lingonsylt igår så slängde jag ihop en blåbärskaka i långpanna. Tydligen uppskattad av både M och grannar. Har man bra grannar skall man dela med sig har jag hört!

Förhoppnings så hittar vi lite mer blåbär i veckan så vi kan göra blåbärssylt. Det är nämligen ett måste om den här tanten skall äta pannkakor. Och iskall mjölk. Ojoj. Så himla gott!

Så ja, ni kan numera kalla oss Leila Lindholm och Per Morberg eller nåt. Sällan har jag varit såhär hemmafruig som denna helg. Men Som jag gillar det.

Nu är det dags att springa och kolla om bilen står kvar och eventuellt hur många gula lappar det ligger på den. Önska mig lycka till!

//Hemmafru83 aka Lagbrytaren

Publicerat i Året 2015 | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

#Surtjej83

collage47

 

Såhär bitter ser man ut när man vaknar klockan 05.00 en lördagmorgon. Så in i bomben stressad. Och nej, ni behöver inte fråga varför. Har inga måsten alls inbokade innan jobb på måndag morgon.
Det är bara den där hjärnan som jobbar övertid. All the time!

Jag försökte för allt jag var värd att somna om. Krypa intill. Lyssna på lugna andetag. Men det är svårt när hjärnan skenar och man hinner tänka på 247 saker man Skulle kunna göra om man bara gick upp istället för att ligga kvar i sängen. Kvart i sex gav jag upp, kokade kaffe och slängde mig i duschen.
Innan klockan var sju var ansiktet på, kattlådan skurad, köket städat, tvätten hängd och en ny maskin rullade.
Sedan var det bara att krypa ner i soffan med en kaffekopp. Ännu en. För det är ju ingen tvekan om att lördagmorgnar som börjar vid den tiden kräver sin rejäla dos!
Jag misstänker att jag i vanlig ordning kommer somna i M´s famn framför en film ikväll. Men just nu låter det onekligen ganska lockande.
Note to self: Be han sätta på en film jag Inte har speciellt lust att se! He he!

Snart dags för svampskogen. Det ser ut som att vädret kommer hålla. Får vi hoppas!
Och vi gjorde minsann samma sak för fyra år sedan oxå. Jag, M och några till. Plockade svamp alltså.
Dagen efter att jag vunnit otaliga matcher i ”Arga Leken”. Jag är bäst minsann. Funderar på rematch ikväll!

Nu får det bli frukost innan vi tar på oss svampglasögon och knallar ut!

Vad gör ni idag?

Publicerat i Året 2016 | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Is today boring you?

FB_IMG_1441252513702

 

And then came morning. Men det är i alla fall fredag och det betyder att när man stämplar ut från jobbet vid halv fem så är det helg.
Det är onekligen något visst med att inte behöva jobba helger. Inte för att det egentligen stör mig men det är ganska skönt att köra måndag till fredag. Man har som gjort det här med helgjobb i ganska (läs: väldigt!) många år nu.

Och helg innebär möjligtvis svampplockning. Det är ju …några år sedan. Men för all del himla mysigt, i alla fall om man hittar något. Jag tänker väl som så att även fast vi inte hittar något så hittar vi förhoppningsvis blåbär. Bättre än inget. Och jag vet att någon här är väldigt sugen på blåbärspaj. Så kanske blir det en win, win. Det återstår att se.

I övrigt är helgen oplanerad och det känns faktiskt helt ok. Tänkte nog kolla lite om frugan hade lust att hänga lite. Himla fint det där med att MinM och P funkar så himla bra ihop. Lite för bra om jag skall vara ärlig. Det är lixom alltid på min bekostnad. Men ok, ok, jag bjuder på det och är glad att alla fyra trivs ihop! : )

Nu är det dags att slänga i sig sista kaffet. Kasta på sig en tjocktröja, krama karl och ge sig iväg.
Det är fredag som sagt och för en gångs skull känns det himla härligt.

Ha en riktigt fin helg mina vänner!

 

Publicerat i Året 2016 | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Njutning på morgonen och dom bästa grannarna…

4511477

 

Och här står jag i solen och njuter. Eller ja, för några timmar sedan i alla fall. Morgonkaffet avnjöts nämligen redan vid halv åtta och solen började värma försiktigt.
Är det något jag älskar så är det att få lov att dricka mitt morgonkaffe på den där balkongen.

Jag kan ärligt erkänna att den enda gången jag gillat att dricka morgonkaffe utomhus är i den där andra skogen. Den skogen som jag alltid kallat för rätt. Där har det på något vis känts fint och rätt. Jag saknar den där skogen ibland. Jag kan erkänna det.
I den gamla lägenheten kändes det mesta fel. Även morgonkaffe på balkongen. Den balkongen var dessutom väldigt liten. Och efter klockan 15.00 så försvann solen och det blev oftast kallt. Som bekant blåser det alltid på västkusten. Speciellt nära havet.
Här blåser det förvisso oxå men man sitter mer skyddat och man har sol även på eftermiddagen. Det är fint.

Jag älskar den här lägenheten. Det är något som känns så rätt med den. Sådär härligt gammal och charmig med massa små skrymslen och vrår som man egentligen kanske hade velat bygga om till små rum så småningom. Men vi får se. Först och främst så skall dom isoleras ordentligt innan vintern. Annars kan det nog bli dyrt misstänker jag. Men vi har lite tid på oss.

 

collage022

 

Sedan kan vi ju prata om att  vi har himla bra grannar med. Inte nog med att vi förra veckan fick hemgjord vinbärsgele, så igår ringer telefonen och A undrar om vi gillar rabarber. Eh ja?
Så när vi kom hem från en kvällskaffe hos frugan stod det både Rabarbersaft och rabarberkräm på trappen. Man kan säga att vi blir bortskämda!
Vi var iofs nere med bröd häromdagen men, det här är helt klart mer uppskattat! Känns som att det blir mer brödbakande ikväll och ett litet lass som går ner dit : )

Och lite senare skall vi prata om kaffe. Denna livselixir! Men först blir det möte och långpromenad i solen. Det har vi nämligen längtat efter. Dock inte skönt när det blåser storm och regnar sidledes! Men idag så!

Hoppas att solen lyser på Er och att ni som gör Er första dag efter semestern får en riktigt fin dag!

Publicerat i Älskade människor, Året 2016 | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Sorgen när det tar slut…

Ni vet det där när man läser en bra bok?
Man lär känna karaktärerna, man känner deras sorger och glädjer. Man följer, man roas och man räds. Och plötsligt, så tar det slut?
Det mina vänner – det tycker jag är sorgligt! Jag vill ha en fortsättning. Jag vill veta hur det går.

Levde dom lyckliga i alla sina dagar? Fick dom barn? Var någon otrogen? Hur gick det med hens familj? Blev ovännerna vänner? Eller kanske tvärtom?
Frågorna hopar sig och man känner lite besvikelse. Lite som att bli …lämnad? Kan man säga så utan att det låter helt vrickat?

Jag ville ju inte att det skulle ta sluuut. Så känner jag. Som en frustrerad 3-åring som nyss ätit upp hela julkalenderns chokladbitar på en kväll.

Nu då? Va? Vad skall jag nu göra?

Jag läste nyss Denise Rudberg´s – Jenny S.
Jag älskade den. Jag älskar i och för sig alla hennes böcker. Jag tror nog att jag har läst de flesta. Märk: Tror!

Hennes böcker är sådär lagom lättlästa, lättsmälta men samtidigt så fångas man i språket och berättelsen. Helt perfekt när man inte orkar allt det där tunga man oftast annars läser.

Jag gillar hennes målande beskrivelser av Stockholm och livet där. Hennes personskildringar och hennes språk.
Sådär att man önskar att man var där. Att man hade någon av dom här som sina vänner. För vissa av dessa karaktärer är så himla härliga.

Men då åter till frågan: Vad gör dom nu? Hur går det för alla? Frågorna är många och svaren så alldeles för få!

Det här är oftast mitt största problem när jag läser. Man lever sig så väldigt in i allting. Som att man lever i dubbla världar. Återigen är jag inte säker på att det är ett helt hälsosamt beteende, men det är så det alltid har varit. Hela vägen sedan jag lärde mig läsa i 5-års ålder. Böcker är mitt knark. Min verklighetsflykt.
Kunde varit värre säger ni, jag håller med!

Men alltså…Denise, Fredrik och alla ni andra författare. Glöm inte alla oss som undrar. Kom med era uppföljare. Ge oss svaren vi söker. Det vore så himla fint!

Nu blir det att påbörja Berny Pålssons – Vingklippt ängel för jag vet inte vilken gång i ordningen. Men den känns – rätt just nu. På något vis.

Vad läser ni? Hur läser ni? När? Lever ni er in i storyn? Pocket? Ljudböcker? Favoritförfattare?
222546759_6ecc112a-dda4-419c-819a-b6f6213f8a78
vingklippt-angel

 

 

Publicerat i Året 2016, Länk - kärlek? | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

It´s about learning to dance in the rain…

collage02

 

Det är inte bara storm och kaos även fast jag erkänner att det just nu tar en himla massa energi. Det finns dom där bra stunderna man njuter av oxå.
Som häromdagen till exempel – att få lov att sitta på balkongen med nykokat kaffe och läsa en bok. För ca 23:e gången. Det är avkoppling. Kanske flykt, men även avkoppling.
Det här med att läsa är så väldigt underskattat.
Kan ärligt erkänna att tv och film ofta gör mig stressad. I alla fall om det inte är sent på kvällen. Att titta på tv dagtid funkar lixom inte. Jag blir helt enkelt stressad. Det känns fel. Som att man borde göra massa saker, och det har jag väl förvisso rätt i med. Men att sätta sig och läsa en bok, det känns på något vis mer legitimt.

Vi har även barnvaktat lilla L. Vi åt fredagsmys, poppade massa popcorn och spelade Yatzy. Ingen av de två barnen på bilden ovan hade spelat innan så det var ju himla skoj.
Vet inte om vi skall nämna vem som vann men… *host* Ni kan ju tänka er ; )
Den kvällen avslutade vi i en hög i soffan med Harry Potter. Tyvärr blev det sent och slutet på filmen får lilla L se en annan dag.

 

collage01

 

Jag tänkte skriva att Vi har gjort massa god mat oxå, men det har vi inte. M har gjort god mat. Jag kan väl med handen på hjärtat säga att efter att han flyttade in så har jag inte gjort mycket mat alls. Men jag har bakat frallor. Det skall jag ha. Och jag har diskat. Minsann. Men jag anser att har man intresset som M har – ja, då får han hemskt gärna göra mat. Han är dessutom bra på det. Till skillnad från undertecknad som tycker att det duger med makaroner och falukorv. More or less i alla fall.
På bilden ovan hade han gjort någon skinksnitzel historia i någon vansinnigt god sås med massa vitlök och annat gott. To die for. Herregud, så mört och gott!
Igår gjorde han egna fiskburgare – även dom to die for. Sedan att det gick att göra vit sås på vatten hade jag ingen aning om. Men det funkade. Även fast jag kanske hade föredragit mjölk. Och lite curry i såsen. Men den där jäfla lådan med kryddor är fortfarande spårlöst försvunnen. Jag förstår det verkligen inte. Vi har gått igenom alla lådor. Både en och tre gånger. Vi har varit på vinden. Den är fortfarande long gone. Hur det nu kan vara möjligt. Det är ju inte som att vi bor på ett slott!

Och på kvällarna när tankarna börjar komma och humöret börjar falla så är han där och fångar upp. Han håller om och stryker mig över ryggen. Det behövs inga ord. Han vet. Och jag vet. Sedan ligger vi nära, nära och han motar bort demoner och jag andas trygghet.
Det är fint så. I stormens öga. Han är klippan.

Jag läste en så fin grej häromdagen:

…Blyga flickor får inte kyssa vackra pojkar…

Men jag tror minsann att hon hade fel. Och det är ju skönt att det är fler än jag som kan ha fel.
Dagen är fortfarande oplanerad. Det är söndag. Kanske skall man ta sig upp till frugan.
Eller ut på strövtåg. Jag vet att någon vill plocka svamp. Det återstår att se.

Jag önskar Er i alla fall en fin dag. Gör sådant som får er att må bra. Njut av stunden. Ta tillvara på dagen. Stressa inte. Det kommer alltid en morgondag.

Publicerat i Året 2016, Känslostormarna, Kärleken | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Bekännelser – The ugly truth…

Skall inte sticka under stolen med att det har varit en jävligt tuff period just nu. Kanske den tuffaste i mitt liv samtidigt som det på andra vis har varit en av dom bästa.
Det har på kort tid skett vansinniga förändringar. Dom flesta har inte varit positiva.
Men man märker vilka som är ens vänner och vilka som inte drar sig för att hugga. Och det är väl förvisso …bra? På sätt och vis.

Mina dagar kantas av möten och åter möten. Med myndigheter och med andra personer.
Jag har efter en ganska lång tid insett att det kanske är på tiden att prata med någon. Någon professionell som faktiskt har koll. Att gå till botten med saker. Att inte bara sticka huvudet i sanden och tänka att det löser sig. Även fast jag vill. Även fast det är så jag brukar göra. Tillslut går det inte längre och då rasar allt. Hela korthuset. Som det har gjort just nu.
Då är det bra att det finns kunniga människor. Och människan jag pratar med är just det – kunnig. Och det känns jävligt bra. Även fast jag redan velat strypa hen ett par tre gånger. För det är inte snack om att det är en walk in the park att blotta sitt innersta. Det är lixom inte min grej.
Blir det jobbigt så springer jag. Det är det jag gör bäst.
Eller som hen säger – ”Ditt undvikande beteende är sjukt stort men jag börjar förstå varför och det är inte ett dugg konstigt”

Kanske är det så. Jag har egentligen inte reflekterat så mycket över det mer än att jag springer, för det är jag väl medveten om. Frågan är: Varför springer man?

Men som sagt – det är sjukt jobbigt på så in i bomben många plan just nu.
Den där ångesten ger mig insomnia och hjärtat och hjärnan skenar ständigt i 300 km/h.

Men jag inser att det bara är att ta tag i skiten. Möta myndigheter med sanning och rak rygg. Bevisa att man är bättre. Att man kommer tillbaka starkare. Att folk har fel.
Och det är så in i helvete dumt att kasta sten i glashus.
Men karma mina vänner, karma. Allt kommer alltid tillbaka!

Idag är det lördag. I två dagar släpper vi alla måsten och möten. Vi sitter i soffan, dricker kaffe och bara är.
M läser ibland en artikel högt från ”Illustrerad  vetenskap” högt medan jag sitter och slösurfar, uppdaterar mig på nyheter och bara – djupandas. För det är det jag behöver just nu. Andas.
Lugn och ro. Fristad.

Jag vet att allt kommer lösa sig. Jag vet att det kommer ta tid. Jag vet att jag återigen kommer stå starkare. Med mer erfarenhet. Med större insikt.
Man lär så länge man lever – på gott och ont!

Den här helgen skall ägnas åt att ladda för nytt jobb i veckan och en hel del annat.
Hur logistik skall lösas och en hel del annat.
Vi skall skruva hyllor och vi skall fixa det sista i lägenheten. Det kommer bli bra det här. Jag måste intala mig själv det. Annars går jag nog sönder.
Det kommer bara ta lite tid.
Tid – läker alla sår. Men tid förlåter inte. Tid förlåter aldrig – för vissa saker kan inte förlåtas!

Nu – dags att starta dagen – kaffekannan är tom!

Jag hoppas att ni får en riktigt, riktigt fin helg mina vänner!

 

 
IMG_0466

Publicerat i Året 2016, Känslostormarna | Etiketter , , , , , | 3 kommentarer

Blödig mamma och sånt…

Ja, det är märkligt. För ett år sedan skolade jag in denna 13 månaders bäbisen på dagis. Förskola kanske det heter. Hon var så väldigt, väldigt liten. 
Kunde men ville inte gå innan hon började där. Sedan insåg hon väl att det var lika bra att börja gå på heltid. Det gick som lite fortare att hänga på dom andra då.
Hon var alltid mitt i centrum. Fick alltid alla att skratta. Charmade omvärlden med sin soliga personlighet. Att hon var en favorit gick inte att sticka under stolen med. Även fast jag inser att jag är lite partisk. Mitt älskade lilla Talibarn.
Om 12 dagar börjar hon i 2:an. Ny skola och ny klass. Jag vet inte vem som är mest nervös. Hon eller jag. Förmodligen jag. I vanlig ordning. 

Jag minns dagen hon skolades in på dagis. Jag stog i ett hörn och grät. Min bäbis var plötsligt ingen bäbis längre. Och om vi skall vara ärliga så var det samma sak när hon började 1:an.

Jag lämnade – och stog utanför och grät. Tiden går så fort. Hon är så stor, så klok, så omtänksam.
Fick höra det häromdagen igen – ”Jag har träffat din vackra, kloka dotter idag. Vilket väldigt stort hjärta hon har”

Ja, jag vet… hon är den finaste människan jag vet. Älskade unge.
Så liten och så stor på samma gång.
Nu går vi mot nya äventyr. En ny era. Det känns bra. 

Jag tror det här är början på något väldigt, väldigt bra!

Publicerat i Året 2016, Talibanen | Lämna en kommentar